Månadsgivare

Som månadsgivare ser du till att stödja våra långsiktiga projekt. Du ser till att utsatta barn får en tryggare vardag med mediciner, vård, utbildning och ett tryggt hem. Du ser också till att vi kan planera hjälp till fler barn som lever i utsatthet.

Du väljer själv hur mycket du vill donera via knapparna. Minsta beloppet är 100 kronor. Du kan närsomhelst avsluta dina donation.

Klicka här för att kontrollera vår status på Svensk Insamlingskontroll 

 kr. 
Personlig information

Kontaktuppgifter

Terms

Donation: 250 kr. 



Att komma hem igen

by Våra Barn

Våra Barns trogna volontär Lejla åkte till Bosnien och Hercegovina tidigare i våras. Här är hennes upplevelse.

När jag var liten hade jag två stora önskningar, att få ett syskon och att få en hund. För sju år sedan gick min önskan om att få en hund i uppfyllelse och i år insåg jag även att min andra önskan hade gått i uppfyllelse när en flicka tittade mig i ögonen och sa ”volim te, kao jednu sestru”, ”jag älskar dig, som en syster”.

Det bästa är att jag inte har fått ett syskon utan jag har fått flera.

I Bosnien är det vår, knopparna har blommat ut, solen värmer och gatorna är fulla utav människor som njuter av våren. Jag gläds precis som alla andra åt våren och solen, men mest gläds jag åt att få komma tillbaka till mitt andra hem igen. Resan börjar med ett besök i Pazaric som alltid är lika givande, lärorikt och känsloladdat. Vi varvar fika med promenader och lek i barnens gård men mest njuter vi av varandras närhet. Det bästa med det hela är att barnen i Pazaric verkligen visar med hela kroppen hur glada och exalterade de är över vårt besök, de ger oss så mycket kärlek och tiden går allt för fort.

I Mostar är det ännu varmare än i Sarajevo och när jag möter mina tjejer omfamnar vi varandra och jag känner i hela kroppen att nu är jag äntligen hemma igen. Även den ansvariga personalen nere på plats möter oss på ett helt otroligt sätt. De är mycket kompetenta, entusiastiska, positiva och varma mot oss. De strålar ut så mycket framtidshopp och kärlek vilket tänder ytterligare en gnista utav hopp inom mig med.

Dagarna i Mostar kombinerar vi med läxhjälp samt olika fritidsaktiviteter för barnen. Ifrån Sverige har vi tagit med oss påskägg, godis och typiska svenska lekar som jag själv lekte som barn i skolan. Jag måste säga att jag blev både förvånad och positivt överraskad över barnens otroliga entusiasm och engagemang samt förmåga att hjälpa varandra! Det var otroligt kul att leka tillsammans och jag insåg att mitt barnasinne helt klart finns kvar. Dagarna går fort och jag känner hur hela själen fylls av positiv energi tack vare barnen och personalen ifrån ”Nasa Djeca”.

Näst sista kvällen i Mostar går tjejerna och jag ut för att fika. Efter en hel del letande hittar vi ett litet fik där vi trycker ihop oss och beställer in kakor, saft och kaffe. Hela kvällen känns så himla hoppfull, jag sitter och tänker att dessa tjejer faktiskt har varit barnhemsbarn och att de klarar sig fantastiskt bra. Självklart har de fortfarande stöd av Våra Barn men jag ser och känner att det har etablerat sig väldigt bra i huset, i staden, med sig själva och med varandra och att de har en ljus framtid framför sig – precis som de förtjänar. Jag har också en känsla av att resten av mina små ”syskon” som fortfarande bor på hemmet kommer klara sig. Så länge Våra Barn finns, ni donatorer och framförallt alla eldsjälar över hela världen, så känner jag mig trygg.


About the Author


Våra Barn